Känner mig så himla bitter nu för tiden. I onsdags var det en vecka sedan vi avlivade Sparkey och jag har känt mig så ledsen och förbannad på allt. Hela historien om honom är väldigt lång och invecklad men trots att vi inte hade honom länge fick vi bra kontakt med honom.

 

Som jag skrivit tidigare bodde han hos Pillan medans vi letade efter ett nytt hem till honom - eftersom jag är allergisk. Under flera månaders tid har jag mejlat kattjouren fram och tillbaka och bett om hjälp. Jag har blivit lovad hjälp gång på gång men tillslut slutade dom svara på mejlen, dom ignorerade mig totalt. Och i onsdags helt plötsligt hade dom ''tid'' att svara och det gjorde mig verkligen svin förbannad. Jag står fast vid min sak, jag tror att Sparkey hade levt idag om han fick ett lugnt och tryggt hem att bo i, jag klandrar mig själv mycket men hade jag vetat att det skulle bli såhär så hade jag utan tvekan haft honom hos mig trots min allergi eftersom jag vet att han trivdes bättre här.

 

Allt är en röra och tankarna bara snurrar runt. Känner sån ilska och tomhet och önska att jag bara kunde få vrida tillbaka tiden och göra allt bra igen.