Det har ju som sagt hänt en hel del den senaste tiden, vi har bland annat varit i New York (Kommer ett inlägg om det vid ett senare tillfälle) sen har vi även tagit hand om två katter som jag tänkte berätta om.

 

Pontus kollega flyttade till USA 1 vecka innan julafton och hade inte möjlighet att ta med sig sina katter, han hade hört sig för ifall det fanns någon som kunde ta hand om dom men alla sa nej. När vi fick höra att han skulle avliva dom bestämde vi oss för att ge allt en chans trots min allergi. Det dröjde knappt 1 vecka innan allergin blev besvärlig men jag försökte bita ihop. Ju mer tiden gick kunde jag inte sova på nätterna, jag fick hudutslag och svårt att andas emellanåt. Vi ringde runt till alla möjliga men ingen kunde ta katterna, honan var besvärligast då hon inte va rumsren, så hon kissade överallt i hela lägenheten, hon va dessutom blyg så det tog lång tid innan vi fick kontakt med henne. Hanen va jättemysig och social och kunde charma vem som helst så där fanns det inga problem. Men i alla fall.. Efter två månader hade vi fortfarande inte hittat något hem till dom så vi bestämde oss för att ''separera dom'' då Pillan erbjöd sig att ta hanen, så jag kontaktade kattjouren på facebook som la ut ett nödrop på honan. När dom hade hittat ett bra hem till henne ordnade dom med transport och hämtade henne dagen efter. Det kändes verkligen hårt att lämna ifrån oss henne men vi har kontakt med dom nya ägarna och vet att hon har det bra, och det är det viktigaste.

 

Hanen bor just nu kvar hemma hos Pillan, vi får se hur det blir längre fram men jag är nöjd, jag får ju trots allt träffa honom när jag vill :) det lyckades ändå bli till det bästa för båda katterna och jag kan ju säga att jag är riktigt stolt eftersom vi faktiskt räddat livet på dom :). Det som kändes mindre bra är att vi fäst oss vid dom alldeles för mycket så man saknar dom hela tiden!